Källkritik, felaktigheter och skrönor
Jack Werner är journalist och bloggare. 2014 var Jack en av tre som tilldelades Stora journalistpriset i klassen “Årets förnyare” för sitt jobb på Viralgranskaren. I dag föreläser han om källkritik och skrönor på internet och sociala medier.
– Jag ser inga skäl till att tro att det blivit mer lögn, felaktigheter eller propaganda ställt i relation till informationsmängden i etern i sin helhet. Sedan kan man ju bli trött, övertygad eller lurad, vilket ökar sannolikheten att man konsumerar felaktig information, men det måste ju snarare tillskrivas personliga tillstånd än tillståndet i vår informationsmiljö i sin helhet, säger Jack Werner.
Tillgången till internet kan ses som en ökad tillgång av information i stort, både falsk som sann, och sådant som många skulle säga är direkt skadligt för barn att ta del av. Men Jack tror att barn har haft tillgång till olämplig och felaktig information även före internet – genom böcker, tidningar och vuxnas konversationer.
– Jag tror att begränsning av information som man betraktar som dålig är vanskligt och riskerar i stället att bara öka nyfikenheten på den förbjudna frukten. Det är också knappast till en förälder som förbjudit viss information som barnet kommer vilja vända sig när det vill diskutera eller hantera något som den läst. Snarare är det med närvaro och medvetenhet om hur lockande sådana berättelser ofta är som man kommer längst.
Själv skrev han ett skolarbete om att en konspiration låg bakom Estoniakatastrofen. En lärare skulle inte ha kunnat övertala honom om att han hade fel där och då.
– Antagligen är det genom att gå igenom hur en konspirationsteori byggs upp för att verka trovärdig, snarare än att gå i svaromål mot varje enskild felaktighet, man kommer längst. Samtidigt är den här sortens myter och folksägner vår tids folkberättande, och det håller ju barn också på med. I någon mening kan det ju tolkas som ett uttryck för ett mänskligt behov att berätta om det man är rädd för och inte förstår.
Behöver barn veta om en historia är sann eller falsk? Enligt Jack behöver barn åtminstone känna till att frågetecknet finns, utan att för den skull ta ifrån dem mystiken kring spökhistorier och dylikt.
– Att vara rädd för det vi läser, hör och berättar är också ett sätt att mogna, det ger oss möjligheten att tillsammans utforska rädslan och förstå vad den beror på. Genom att jämföra våra reaktioner med andras mäter vi om vi är ”normala” i hur vi själva tänker på saker som skrämmer oss. Det är synd om den möjligheten att växa ska kvävas i en för ögonblicket irrelevant källkritikslektion.
Vi har nog generellt blivit bättre på källkritik de senaste decennierna, främst för att ämnet källkritik diskuteras i vår allmänbildning mer nu. Och den yngre generationen är överlag mer hemtam i en digital miljö än en äldre generation. Men Jack tror däremot inte att källkritik kommer ”på köpet” av att man är van i en digital miljö.
– Till exempel ser vi att man är ungefär lika dålig på att skilja en annons från en nyhetsartikel på en nyhetssajt oavsett vilken ålder man är i. Antagligen för att dessa annonser är utformade för att lura oss att de just inte är annonser. Kort sagt: jag tror barn och ungdomar har bättre förutsättningar för att lära sig att bli ansvarstagande och källkritiska privatpublicister än äldre generationer, men lära sig måste de fortfarande.
Nanna Salemark
2019-03-02
